Lilla Julia drygt 7 månader besöker sitt livs första sandstrand och försöker entusiastiskt äta upp den.Men det finns andra "krabbater" som också trivs här. Den här lilla krabban har sin fasta adress under en sten på stranden utanför Porto de Galinhas i Brasilien. Hon poserar mer än gärna framför kameran.
Andra dyker upp efter mörkrets inbrott. Att stå ensam på en strand och i skenet från fullmånen se en präktig havssköldpadda landsstiga ur vågorna och klafsa upp genom sanden för att med stora spadtag gräva ett säkert ställe för sina ägg, är en mäktig syn. Havssköldpaddorna kan inte dra in huvudet i skalet. Benen är omvandlade till simfötter och de saknar tänder. De har lungor, liksom andra ryggradsdjur, men de kan också andas med ändtarmen. Bilåkning på stränderna, turisternas jakt på souvenirer och efterfrågan på paddorna som delikatess gör den hotad. Nedskräpningen av haven är ett gissel för paddorna, men om de inte råkar förväxla en smaskig manet med en plastkasse kan de bli väldigt gamla. Även klimatförändringarna bidrar till att göra framtiden osäker för dessa djur. Efter ca 50 dagar kläcks de runt 100 äggen. Och bebisarna vandrar ner i havet. Hanarna stannar där för resten av livet, medan honorna återvänder - till den strand där de själva föddes - för att lägga nya ägg.
Tips på trevligt och sköldpaddsnära hotell:
http://www.pousadaecoporto.com.br/
